Image may be NSFW.
Clik here to view.
Vi vet att ni är många som oroligt följer fallet med Zahra Benalouane, som nu är inne på sitt femte år.
Zahra har varit olovligen kvarhållen nere i Algeriet sedan september 2005.
Nu har det alltså gått fyra år och fyra månader. Det är en fruktansvärt lång tid för en liten flicka och för hennes mamma Lillemor som längtar och tänker på henne varje dag, sedan hon försvann. Men hoppet finns alltid kvar, även när man slutar räkna timmar, dagar, veckor, månader. Även när år läggs till år. Zahra ska hem och hon ska få veta att hennes mamma aldrig slutade kämpa för henne. Hon är inte övergiven, hennes mamma ger aldrig upp.
Fyra år och sex månader… Så gammal var Zahra när hon så grymt skiljdes från sin mamma som hon levt med sedan hon föddes, varje dag. En liten flicka som inte kunde ett ord arabiska. Mammas flicka, det var Zahra det. Nu har hon snart levt lika länge i Algeriet som i Sverige. Nu har hon snart levt halva sitt liv utan sin mamma. Om två månader fyller hon nio år. Ska hon få fira den födelsedagen i Sverige äntligen? Är 2010 året då Zahra får komma hem?
I fyra år och sex månader fick Lillemor ta hand om sin dotter, varje timme, varje dag, med en förälders alla omsorger och kärlek. I fyra år och fyra månader har hon inte fått se henne, inte fått tala med henne och inte fått berätta hur mycket hon älskar henne. Men hon har älskat henne hela tiden, i åtta år och tio månader. Vi räknar dagarna nu, tills Zahra får återvända!
Alla som har barn vet hur snabbt tiden går. De fanns inte ens i förrgår, sedan föddes de igår och idag är de plötsligt så stora att de går i skolan. Tiden bara rusar iväg och barnen växer upp, huxflux bara. För Lillemor och för alla andra drabbade föräldrar så har tiden stannat, i den stund då deras barn togs ifrån dem. Men minnena är lika levande ändå. För Lillemor vet att det har gått fyra år och fyra månader sedan Zahra försvann, men hon vet också att det räcker att bara blunda, så är hon där, lika levande som på riktigt, i alla minnen. Det känns som igår, när Zahra var hemma och livet var som det borde. Men just nu är hon fortfarande borta, och tiden rusar lika obarmhärtigt framåt…
När Zahras pappa Djillali blev fängslad och dömd till fängelse i augusti och september 2009 så tog plötsligt ärendet en vändning. Nu fanns det hopp igen. Hopp om att Zahra skulle få komma hem och att Djillali skulle skriva under det papper som krävs för att Zahra ska få lämna Algeriet lagligt. Vilket han gjorde under den första rättegången i Södertälje, men återkallade redan nästa dag.
Sedan dess har han vägrat att medverka till Zahras återkomst till Sverige och menar att hon vill bo med hans familj och att hon älskar islam och Algeriet.
Innan jul så fick Lillemor sedan plötsligt besked om att hon skulle inställa sig på en ny rättegång om vårdnaden, i samma tingsrätt som redan gett henne enskild vårdnad om Zahra några år tidigare. Pappan krävde nu istället att han skulle få vårdnaden, trots att han sitter i fängelse och trots att han inte fört hem Zahra från Algeriet på 4 års tid. Han ansåg att han var den bäst lämpade föräldern. Trots att denna stämning inte hade varit mer än slöseri med skattemedel, eftersom man aldrig hade gett vårdnaden till en fängslad man som kidnappat sitt barn under fyra års tid och som dessutom blivit dömd för det. Ärendet överklagades via Svea Hovrätt ända upp i HD, men blev avslaget.
Tack vare en förnyad kontakt mellan Zahras föräldrar så verkar nu allting mycket hoppfullare. Zahras pappa har dragit tillbaka sin stämningsansökan och nu skall endast föräldrarna komma överens om hur Zahra ska få återvända. När Zahra har återvänt, så kan Djillali bli fri ur fängelset. Innan dess kommer han att få sitta fängslad, tills Zahra är hemma igen. Vi hoppas verkligen att Lillemor och Djillali, tillsammans med sina respektive ombud, kan komma till en juridiskt hållbar lösning med Zahras bästa i fokus. Det blir antagligen ett möte på anstalten där alla villkor skall diskuteras och om föräldrarna kan komma överens så kan Zahra få komma hem.
SBN:s kontakt i Algeriet har erbjudit sig att flyga med Zahra till Sverige om inte släkten själva kan ordna det. Då kan de istället lämna Zahra på Svenska Ambassaden i Alger så möter han upp där.
Vi väntar spänt på fler nyheter i detta segdragna ärende och hoppas att det går fort, för Djillali hotas av omhäktning redan i mars, april, om han inte ser till att få hem Zahra innan dess…
